83 dagar kvar
Chrill jobbar, barnen sover och jag ligger här och myser. Barnen har snart sovit i två timmar så jag antar att de snart kommer att vakna till. De vaknade för övrigt klockan 05:25 imorse och det var inte så roligt kan jag säga! Jag slumrade faktiskt en halvitmma tillsammans med de men sen ville jag upp och få lite "egentid". Under min egentid har jag fixat och donat med lite tvätt, läst och surfat, såå skönt!
Vi var ute på förmiddagen och lekte. Det blåste och regnet låg i luften och precis när vi började packa ihop och skulle in började det regna och det regnar fortfarande. Det är mysigt att ligga inne i soffan, under en filt, och höra regnet smattra mot rutan. Kanske ska jag ta och baka något? Ja så får det bli, men jag tror jag väntar på att barnen ska vakna så att jag kan få lite assistans av bakbarnen.
Jag får oftare och hårdare sammandragingar nuförtiden, ibland gör de ont men oftast inte. Det är ganska skönt att veta att kroppen tränar inför förlossningen. Undra hur lång/kort tid det kommer att ta denna gång? Jag tänker mycket på kejsarsnitt nu...vill verkligen inte förlösas med det. Jag menar, det är ju ett sånt stort ingrepp och bara tanken på hur ont det skulle göra efteråt får mig att rysa. Efter förlossningen med Lykke var jag precis som vanligt och kände ingenting. Så jag hoppas att bebben vänder sig och att allt kommer att gå som det ska för att en vaginal förlossning ska ske!
Nu kom Love upp så jag ska mysa med honom. Han frägade även vilken dag det var idag och jag svarade lördag. -Då får man äta godis så vi måste köpa lördagsgodis mamma!
Skojsigt att läsa din blogg och se hur dina barn växer!
Vill bara säga att jag var supernervös för mitt planerade KS då Idalie låg i säte. Hade läst både den ena och andra skräckhistorien om hur det är efter snitt. Men det gick hur bra som helt. Kändes inget under ingreppet och var inte alls så smärtsamt som jag trodde att det skulle vara efteråt. Rättare sagt så kändes det inte alls att jag hade genomgått ett snitt redan dagen efter. Visst gjorde det lite ont och stramande mm men inte alls som jag hade förväntat mig. Törs nästa inte säga det högt, men jag vet inte hur jag ska förmå mig till att föda vaginal igen när den tiden kommer...
Var iaf inte rädd ifall det är ett snitt du behöver göra!
Lycka till!
Kram
Hej Anna!
Skönt att höra en historia om snitt som inte är hemsk, har bara hört skräckhistorier annars. Såklart hoppas jag ju att det blir en vaginal förlossning och inget tyder ju på att det inte skulle bli det och om det skulle bli snitt så är det väl bara att gilla läget antar jag! I nuläget är då så många knasiga tankar som snurrar i huvudet och det är alltifrån att bli snittad, att inte kunna amma till att få ett barn med något handikapp. Men det är väl ett sätt att förbereda kroppen och sinnet för det som komma skall. Alltså tiden går så fort och snart är det dags liksom...samtidigt som jag är sjukt nyfiken, pirrig, och förväntansfull är jag också lite, lite rädd att det något ska gå fel, jag menar allt har ju gått så bra annars...
Hoppas allt är bra med er annars!
Kram kram
