Ultraljudet

I förrgår var vi på Ul och det gick toppen, men jag kan lova att jag aldrig, nästan i hela mitt liv, varit så nervös som jag var då vi blev uppropade. Jag skakade i kroppen och kände mig nästan gråtfärdig. Vilket också sköterksan märkte som då tog ett peppsnack med mig och Chrille innan hon började undersköningen.

Själva undersökningen gick toppen, inget avvikande och bebisen verkade må bra. Vi vet alltså INTE om det är en tjej eller kille som är bosatt där, det får bli en mysig överraskning i början på September. Vi fick nästan samma datum från ul, 4/9, som från Mvc, 3/9, så det känns som ett perfekt datum för bebben att anlända på. Så även om det inte var ett dugg planerat, så känns det ändå, så här i efterhand, väldigt bra! Allt ordnar sig liksom....

Lykke på dagis går fortfarande som en dans, hon är ju bara världens bästa unge!

Nu ska jag ta med mig pyret i magen, som för övrigt sparkar jättemycket, och gå och lägga mig....har ont i huvudet, lite i halsen och mår lite småilla.

Hepp och godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0