Kan inte sova.....

för jag har såå ont! Jag har liksom sovit i en timma varit vaken  och snurrat i en och detta har upprepats hela natten ända tills nu, då jag bestämde mig för att sätta mig upp. Sen kloclan tvåhar halvsuttit i soffan och försökt sova men även här har samma procedur upprepats.

Nåväl, gårdagens operation gick helt ok, de fick ut den gamla katetern, efter en timmas dragande och slit, så nu sitter det en ny kateter på plats i min annars så misshandlad njure.

Jag kom in till sjuhuset kvart i åtta. Jag fick ett rum och kläder. Efter att jag bytt om kom de in och satte dropp, och snacka om att jag varhungring då, det blir ju så psykiskt det där när man inte får äta. Men efter några minuter med dropp kände jag mig i form igen.

Narkosläkaren kom väl in runt nio och berättade vad som skulle göras. De hade bestämt att de skulle lägga en ryggmärgsbedövning som bedövar hela min mellankropp istället för att söva mig vilket jag tyckte lät toppen! Så vid halv tio blev jag hämtad för att åka ner och bli förberedd inför operationen.

Eftersom att jag aldrig tagit någon ryggbedövning så visste jag ju inte hur det gick till, men nu vet jag det inför den kommande förlossningen, dsv om jag skulle behöva en....men läkaren sa att det inte gjorde lika ont att lägga bedövningen vid förlossningen för att då la man den längre ner på ryggraden.

Väl inne på operationen satte narkossköterskorna somv ar med mig massor medslangar detta för att mäta diverse saker. Läkaren kom och började med sitt arbete. Även fast jag var bedövad så gjorde det ont, så jag fick ännu mera bedövning samt åter igen en spruta som gjorde mig på fyllan. Efter en timma släppte katetern och läkaren kunde sätta dit en ny, men som tur var så tog han inte en av samma sort utan valde en annan med enannan låsning, tack för det!

Jag blev återrullad till rummet där jag sov gott i någon timma. När jag vaknade hade jag superont och var vråålhungrig. Så jag plingade efter sköterskan som kom in och gav mig mat, jag frågade även när jag skulle få ta bort slangen från ryggen och som svar fick jag att den skulle sitta kvar fyra timmar efter operationens slut.

Så mätt och belåten låg jag och väntade på att tiden skulle gå och jag kan ju meddela att den gick jävligt sakta och säkert bara för att jag hade ont!

Halv fem kom mina änglar och hämtade mig. Love mådde mycket bättre idag (igår) och det syndes verkligen, goskiten vår! Vi gick till bilen och styrde den mot pizzerian, jag var sugen på pizza och Chrill hade bara ätit några pannkakor så han köpte en pizza han med.

Hamma placerade jag mig i soffan och låg och åt min pizza, den var god. Men mitt upp i maten ringer min telefon, okänt nummer. Jag svarar och möts av en läkares röst. Han meddelar mig att odlingen som de tog på mitt urin i måndags innehåller en bakterie. En bakterie som jag inte kan äta medicin mot då jag är gravid. Så vid minsta lilla jag får feber eller ont, ondare måste jag åka akut in till förlossningen. Jag blev liksom shockad och sa inte så mycket. Men jag måste iaf åka in imorogn och lämna ett urinprov från den vanliga vägen samt från påsen då detta ska in på undersökning.

NÄr jag lagt på blev jag jätteledsen och orolig. Då poppade även alla frågor som jag borde frågat upp. Hur påverkar detta barnet? Vad kommer att hända när vi åker in på förlossningen, blir det akutsnitt? Komma det bli några skador för mig och barnet? Jaja, jag hade tusen frågor, så jag grät lite och blev tröstad av min älskade make.

Nu har jag faktiskt tagit tempen och den visade 37 grader, det är väl inte feber eller? Jag tänkte iaf vänta och avvakta tills killarna vaknar för att sedan ringa och fråga. Dessutom har jag ju superont i njuren, men det är ju heller inte så konstigt då den är svårt misshandlad. Men tankar som slår mig nu är ju om det var för bakterien som jag började få ont, för när jag undersöktes i tisdags så hade ju katetern inte rubbats ur läge. Hm, jag måste fråga om det imorgon. Men förstår ni hur less och rädd jag är! Nu vill jag bara att de här dagarna, 35, ska gå, så att vi kan få ut vår efterlängtade lilla bebis och att jag kan ta bort den här jäkla katetern!

Ja, jag vet inte, men det kanske är bäst att jag försöker sova i en timma till...men det känns ganska lönlöst då jag knappt kan ligga.

Nu ska jag kila på toa, jag springer och småskvätter hela tiden och det bådar ju inte heller gott då man brukar göra det vid urinvägsinfektioner, fast det gör ju å andra sidan inte ont när jag kissar. Men doktorn sa ju även att vid denna bakterie så brukar man inte ha några symptom. Men då undrar ju jag, varför de inte tagit odling tidigare?

Jaja, godmorgon!

Kommentarer
Postat av: Angela

Men fy! Gud vad läskigt det heter.

Vill inte skrämma upp dig, men infektion där nere är väl aldrig bra när man är gravid.

Tänker på dig/er. Hoppas verkligen att det blir en liten ljusglimt i allt detta för er snart.

KRAM!

2008-10-23 @ 22:04:03
URL: http://minstjerna.blogg.se/
Postat av: Angela

Hej igen!

Nu blir jag lite orolig, du har inte bloggat på ett tag?!?!

Hoppas allt är bra med er alla fyra.

Varma kramar!!!

2008-10-25 @ 21:53:47
URL: http://minstjerna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0