LOVE LEE & JAG

Jag blev ju som sagt inlagd på måndagseftermiddagen i syfte för att återigen operera bort katetern som satt fast, igen! Jag var less och ville egentligen bara åka hem till mina kära, men men, vad skulle man göra liksom, alltså bara att gilla läget och hoppas att allt skulle gå över väldigt fort. Jag skulle dessutom vara fastande från klockan 24 och bara det är ju en plåga, speciellt när man är gravid.

Dagen efter, alltså på tisdagen den 18,  blev jag väckt runt 6 eftersom jag skulle få en dos med dropppenicillin inför operationen. Jag fick penicillinet samt sockerdropp insatta varpå jag somnade om. Sen blev jag väckt igen och fick då reda på att operationen skulle äga rum runt klockan 14, fatta att vara fastande så länge, jag höll ju på att dö av hunger redan klockan 6!

Efter yttligare någon timma kom narkosläkaren in, en väldigt klämmig sådan. Vi snackade lite och jag berättade att jag egentligen inte ville ha någon ryggmärgsbedövning utan skulle hellre genoföra operationen sovande, han förstod precis vad jag menade och förklarade även att han tyckte att det kanske vore bättre om jag blev igångsatt eftersom att operationen ändå kunde framkalla förlossninngen och dessutom så var jag ju "kläckfärdig" som han skrattandes sa! Han gick därifrån för att snacka med gynläkaren och för att höra vad hon tyckte.

Någon timma senare kom gynläkaren in. Hon frågade hur jag kände inför en igångsättning osv. Jag var ju först lite skeptiskt inställd till det hela men ju mer vi pratade om det desto bättre kändes det. Och vem tackar nej till att få träffa sin lilla bebis lite tidigare?! Jag fick fatta beslutet helt själv och jag beslutade att bli igångsatt. Hon förklarade att de skulle testa med gelé. Det är alltså en gelé som man sprutar in runt livmoderetappen för att göra den mjukare samt framkalla sammandragningar. Men även fast jag fick gelén så kunde det betyda att jag inte skulle föda barn samma dag utan det kunde ta många timmar samt ibland inte alls ge någon effekt. Men om det inte hade givit någon effekt framåt kvällen så skulle jag få sovpiller för att sova nattenigenom och sedan skulle ett nytt försök göras på morgon dagen efter.

Klockan 13:20 blev jag "gelead". Chrille hade fortfarande inte kommit så jag blev lite nervös över det. Men han hade ju mycket att stå i då Love skulle sova hos farmor och farfar, så han hade ju fullt upp med att packa både Loves och sina egna saker. Men runt 14 dök han upp. Då hade jag blivit uppkopplad med en sk CTG-kurva på magen. En maskin som läser av bebisenshjärtljud samt mina värkar. Den skulle jag få ligga med en timma sen fick jag göra precis vad jag ville, alltså bara invänta att det hela skulle sätta igång.

14:28 Här är CTG-kurvan avklarad och jag ska klä på mig kläder för att gå ner och gå i korridoren.

När timmen med CTG var klar och allt såg fint ut så klädde jag på mig till mina egna kläder och jag och Chrill gick ner till sjukhusaffären för att sedan gå i korridoren. Ja, det sas ju att ju mer man gick och rörde på sig desto bättre var det för att sätta igång det hela. Vid detta tillfället hade jag lätta sammandragningar, nästintill okännbara.

Tiden gick och jag hade som molvärk i magen, typ mensvärk men inget mer. Det blev ännu en CTG-kurva och allt såg fint ut. När kurvan var klar så gick jag och Chrill ner till korridoren och gick lite mer varpå vi gick och åt godmiddag på hotellet. Det bjöds på fiskgratäng, en mycket god sådan, och potatis. Till detta drack jag cola samt åt en godkaka till efterrätt, ja, det gällde ju att ladda liksom! Vid denna tidpunkt började jag känna av sammandragningarna mer och mer men jag upplevde de absolut inte som jobbiga utan jag tyckte bara att det kändes skönt att det började komma igång.

Efter middagen gick vi återigen ner till korridoren och gick några vändor. Sen gick vi upp till vårt rum och vilade i någon timma, ja klockan var nog lite efter sju då jag kände att jag ville upp och röra på mig.

18:34 Här ligger vi och vilar för att snart gå ner och gå i korridoren igen. Pratar med mami i telefonen.

Väl nere i korridoren så började värkarna komma oftare och tätare så runt 19.30 ville jag gå tillbaks till rummet igen. Dessutom så började ju tv-programmet, Halvåtta hos mig, som jag så gärna ville se. Men det blev inte så mycket tv-tittande för mig utan jag vankade av och an inne i rummet medans värkarna blev tätare och tätare.

19:44 Andas genom en värk som börjar bli hårda och ganska onda.

Runt 20, precis då Uggly Betty började, kom värkarna regelbundet och var ganska hårda. Jag fortsatte att vanka av och an och andas genom värkarna. Nu ringde vi på klockan och sa att det var nog dags att bli förflyttad till förlossningen, jag ville åt lustgasen! Sköterskan som jobbade, även kallad klåparn, jag gillade henne inte alls, var skakig på handen och allmänt seg, sa att hon skulle se om vi fick komma över, de hade visst mycket att göra. Men detta var ljug för det var inte alls mycket att göra inne på förlossningen. Men men, jag fortsatte att andas igenom värkarna och vankade av och an inne i rummet.

20:30 fick vi komma in till vårt förlossningsrum. Jag gick raka vägen till lustgasen och började andas genom en värk, den var då satt på 50/50, alltså 50%lustgas och 50% syre, men det räckte inte så jag bad de höja till 70/30 och det gjorde de.

20:35 Äntligen lustgas! Andas genom HÅRDA värkar

 Vid denna tidpunkt var värkarna hårda och jag stod fortfarande upp och andades igenom värkarna men jag kände att de blev hårdare och starkare tillslut stod jag nästan och hoppade igenom värkarna medans jag andades. Jag började även känna att jag ville "trycka på", så jag bad barnmorskan, som precis skulle gå av sitt pass, undersöka mig.

Jag la mig på sägen, bullade upp med kuddar i ryggen och blev undersökt, japp, öppen 10cm! Den nya barnmorskan kom in och frågade om jag hade några speciella önskemål, men jag hann inte säga så många då värkarna var hårda och jag ville krysta. Jag hann berätta att jag ville sitta och föda och sen kom den första krystvärken20:50, jag andades lustgas och höll hårt i Chrilles hand. Sen kom den andra krystvärken och då kom även vår lilla flicka utflygande 20:58, med segerhuva!
(Ur Svenskt Folklivs Lexikon. SEGERHUVA, del av fosterhinnan som fanns kvar på nyfött barns huvud. Den torkades och förvarades som lyckoting. Den, som var född med segerhuva, skulle bli framgångsrik, kunna förutse kommande händelser, och han skulle vara osårbar för vanliga kulor. Karl XII uppges ha varit född med segerhuva.)

20:58 Välkommen lilla Lykke!

Känslan att få upp henne på mitt bröst är obeskrivlig, allt gick ju så fort så jag fattade det nog inte först. Men när jag fattat det hela så lyfte jag upp henne för att titta om det verkligen var en flicka, och visst var det det! Världens finaste och perfekta lilla Lykke! Hon vägde 3752gram och mätte 51cm lång.

Allt gick toppen, jag hade inte kunnat önska mig en mer perfekt förlossning, snabb och smidig, precis som jag ville ha den. Och jag tackar gudarna för att vi fick komma in till förlossningsrummet i tid, annars hade hon ju kommit på vägen in till förlossningen! :)

21:40 Lyckliga föräldrar!

Ja, så gick det till när Lykke kom till världen. Det är fortfarande helt overkligt att vi har en till liten familjemedlem. Hon är supersnäll, peppar, peppar, som sover och äter mest hela tiden.

Love har tagit det hela jättebra. Han vill gärna klappa, gosa och pussa på sin lillasyster. Han säger Lykke helt perfekt och är väldigt mallig.

Första mötet mellan Love och Lykke.











Jo, jag kanske ska berätta att katetern är bort opererad också! Dagen efter förlossningen fick jag tid för operation. Denna kunde göras under narkos och jag var så glad över det! Detta medförde att jag ävev denna gång blev fastande. Så från kl 00 förlossningsnatten fram till dagen därpå skulle jag vara fastande.....jobbigt, jag var ju hungrig efter kvällens pass.

Runt 15:00 dagen efter så blev jag hämtad för operation. Chrille och Lykke sov när jag åkte och hade precis vaknat när jag kom tillbaks två timmar senare.

På väg ner på operation.

Det kändes så skönt när vi, dagen efter, lämnade sjukhuset. Med oss hem hade vi två fina barn och katetern, som orsakat så mycket trubbel, lämnade vi kvar och det är nu bara ett plåster kvar och ett minne blott.

På vägen hem somnade båda våra barn i bilen. Så när Chrill var in tii byggmax och handlade skruvar passade jag på att fota syskonen som sov så sött.

Fina Love!

Fina Lykke!

Nu ska jag passa på att vila lite, killarna här på kyrkis så det gäller att passa på!

Hej på er!